Måndag den 23:je januari. Började med frukost och sedan var det dags att försöka
ta en timme på bandet. Det gick någorlunda skapligt. Tydligen hade kortisonkuren hjälpt. Det var dock inte som i höstas men en liten bit på vägen. Var i alla fall nöjd att det gått som det gått. Resten av dagen tillbringades framför datorn. Är snart klar med alla ominstallationerna. Med hjälp från USA lyckades jag även att ominstallera mitt bildspelsprogram. De hade tålamod och kunde gå bakåt i tiden och fann ett av mina äldre e-mail-adresser som jag kunde använda.
Tisdag åter bandet. På eftermiddagen iväg till Simrishamn. Först ett besök hos KOL-sköterskan. Nu var det en ny igen. Hon verkade stressad och hade nog inte fått så stor utbildning som man borde gett henne. Jag är mycket tveksam till hur det fungerar på Capio i Simrishamn. Har alltid haft en timme med Annica eller Alexandra men Camilla fick jag cirka tjugo minuter med. Hon verkade stressad och troligtvis pressad på hur lång tid ett besök får ta. Var sedan hos Georgia, min lungläkare, och fick diskuterat min situation. Det tog sin lilla tid och vi diskuterade bland annat olika alternativ hur jag ska göra när jag känner mig sämre. Jag har alltid kortison och antibiotika hemma och även på recept om det skulle krisa. Vi beslöt att träffas om fyra veckor då jag ska ta min tredje ”astmaspruta”. Ska veckan innan ta samma prover som till detta besöket så kan vi jämföra resultaten. Vidare skulle Georgia informera Eeva på SUS om vårt senaste besök. Hem igen och tid framför datorn.
Onsdag frukost och bandet. Sedan dags att börja med hemsidan. Eftersom den kraschade får jag försöka bit för bit rekonstruera den igen. Detta kommer att ta tid så det kommer att dröja innan den är klar. Får göra nödlösningar.
Torsdag inget band. Vi körde till Ystad och Klosterkyrkan för begravning. Det var Ingegärds sista kusin som gått bort. Det var borgerlig begravning. En ljus och stämningsfull begravning där allas tankar kretsade kring Thore. Det spelades fin musik och efteråt bjöds vi till Siriusorden för litet mat. Nu är Ingegärd den siste av kusinerna på den Lundgrenska sidan. Så fungerar livet och vi andra kämpar vidare tills det är vår tur. Vi får se hur det går om vi får leva och ha hälsan. Här är vi alla jämlikar. Ingen undgår slutet vad de än tycks tro.
Nu är det helg så ta väl vara på varandra och ha det gott. Ta vara på de lyckliga stunderna trots att det kan vara kämpigt med olyckor och sjukdomar. Således ha en skön helg tillsammans.
Ovan litet äldre foto från mina samlingar. Har idag över hundra tusen foton från nittonhundrafyrtio talet fram tills idag. Det kan kanske vara av intresse för någon att se några av dessa bilder.